Mammutarna hade, liksom andra elefanter, endast en kindtand samtidigt i vardera käkhalvan, både i över- och underkäken. Betarna är ombildade framtänder. Även om endast en tand i taget var synlig i varje käkhalva hade den nyfödda kalven anlag för sex tänder. Dessa växte fram en efter en, allteftersom den föregående tanden nöttes bort. De två första var mjölktänder som snabbt nöttes ned och föll ut, vilket innebär att de permanenta tänderna var fyra till antalet. När den sista tanden var utsliten var mammuten omkring sextio år gammal och kunde inte längre tugga födan, vilket till slut ledde till svält.

Avståndet mellan tandlamellerna kan ge en uppfattning om mammutens ungefärliga geologiska ålder. Hos äldre mammutar var avståndet större, eftersom de åt mer ris och buskar och behövde riva sönder kvistar när de tuggade. Under istidens slutskede dominerade grässtäpperna, och för att effektivt kunna tugga gräs är tätare tandlameller mer fördelaktiga. Den utställda tanden torde vara omkring 40 000 år gammal.